I natt drömde jag…

Igår natt drömde jag att skogens biologiska mångfald hade reducerats till endast två arter: blåslav (Hypogymnia physodes) och gran (Picea abies).

Det var en så fruktansvärd dröm och jag var väldigt glad när jag vaknade och insåg att det bara varit en dröm – en mardröm.

Men å andra sidan ligger det ju mycket i det. För när våra rika skogar avverkas och ersätts med monokulturer av planterad gran så blir ju inte mycket kvar av den biologiska mångfalden till slut:
mörka tråkiga skogar, så mörk så inte mycket kan växa – förutom just granen och blåslav.

Glad är jag att jag har en egen fin och vacker skog som ingen kan avverka, där jag kan plocka bär och svamp, där både jag och många olika insekter och fåglar och andra djur och växter trivs…

Men under vintern när vi är stängda här på Urnatur, när jag har mera tid att reflektera, när timmerbilarna kör skytteltrafik förbi gården och på de stora vägarna, när fler och fler nya hyggen lämnar stora och sorgliga gap efter de kanske sista fina gammelskogarna i trakten – då mår jag själsligt riktigt riktigt dålig. Inte konstigt att man nu till och med drömmer om skogen – och trista granplanteringar.