gås ätit räv

I förra helgen var det oroligt på djurfronten här. 

Lördag morgon upptäckte vi att korna var borta. Som tur är hittade vi Mamma Mu och Kompis slutligen mitt i skogen uppe bland stugorna.
Mycket nöjda med äventyret och det nyfunna skogsbetet. 

Söndag morgon när jag skulle mata fåglarna kände jag på mig direkt att något var väldigt fel. Det var för tyst. I det tunna lagret nysnö såg jag de färska rävspåren som ledde raka spåret in till gåshuset och ut igen. Oturligt nog hade pumpen till dammen inte varit på just den natten och vattnet som annars alltid höll sig öppet där och som var gåsens livlina hade frusit. Hur kunde räven ha sådan koll? 

Och hur skulle jag kunna förklara för Idris, 2 år, varför gåsen – och även en av ankorna – inte fanns kvar? Idris som tar hand om fåglarna när han är här och ser till att hans älskade gås, hönorna och ankorna får mat och vatten … 

jag säger: gåsen är borta, Idris, räven har tagit gåsen!
Idris: NÄÄEEE  (I tonfall ”are you kidding?!”)
jag: en anka är också borta. 
Idris: NÄÄÄÄ
jag: jo – räven har tagit gåsen 
Tystnad
jag: räven har tagit en anka också. 
Tystnad
jag: (inser att han förstås inte förstår kopplingen) upprepar därför efter ett tag: räven har tagit gåsen – och har ätit upp den.

Idris: (ynkligt) jaa
Idris kliar sig i huvudet. Paus.
sen: Idris:  gåsen ätit räven!
jag: Nej – räven har ätit upp gåsen
Idris: jaa
Idris: räven ätit gåsen…

That’s life. Livet på landet.